Efter en vinter där vi väntat på länge efter långfärdsskridsko både lade sig isarna äntligen över Stockholm. På eftermiddagen en fredagen i februari ringde min vän Pierre:
– Vi måste ut, det är månsken ikväll och jättefina isar, jag hämtar dig.
Jag kunde inte tacka nej. Med mina för dagen nyslipade skridskor och en halv energikaka som åts i bilen var jag mer än redo. Vi parkerade vid ett bad i Trångsund, en åkare gick precis upp från isen.
Månen lyste upp men pannlampa behövdes ändå för att se de sprickor i isen man inte gärna kör ner skenan i. Efter en timmes åkning tog Pierre fram sina fjärrblixtar. Vi avslutade sedan på en pizzeria i Trångsund.
Vilken kväll!
